I tisdags tog jag med mig Linda till Ylva Skarps ateljé där vi var inbjudna till ett företagarbesök med anledning av näringslivsveckan här i Leksand.
Vi togs emot i Ylvas ljusa härliga ateljé och slog oss ner för att lyssna när Ylva berättade om sin resa som företagare. Up´s and downs och hur hon tacklar vissa saker och hur hon ser på företagande utifrån sig själv. Alltid tillfredställande att lyssna på andra kreatörer och entreprenörer, för inspiration men även för att få känna att man inte är ensam! Väldigt skönt att höra andra berätta om liknande händelser eller känslor som man själv ställts inför osv.
Efter Ylvas snack, gick vi runt och kikade på alla finheter.
Kolla även in Ylvas webbshop.
En anna sak som jag liksom hakade upp mig på efter besöket var en fråga Ylva fick.
"Vad har du för yrke egentligen? Vilken kategori tillhör du? Är du konstnär, kalligrafi, håller du på med keramik, eller VAD ÄR DET DU GÖR? "
Alltså, vad beror det på att vi har ett sådant behov av att få sätta en stämpel på en människa eller stoppa in denna i ett fack? Är det tillfredsställelsen att få känna Aaaa, jag har LISTAT ut den här personen, vaaaad skönt! som är grejen?
Två människor kommer aldrig vara densamma pga UNIKA och ingen är den andra helt lik, men ändå vill vi gärna bli definierade efter en viss grupp.
Vad handlar det om egentligen? Trygghet? Inte bara behovet att stoppa oss själva i fack, utan att vi även gör det med andra. Kändisar t-ex. stoppar vi gärna in i vissa fack och räknar kallt med att de ska leva upp till den stämpeln fullt ut. Och gör dem inte det - då blir det bråk på twitter, och människan blir arg och kränkt och går bärsärkagång på sociala medier.
Heja dem som står emot!
Kommer detta vara framtidens berg att bestiga? Att ta oss ut ur facken och tvätta bort stämplarna?
Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar