Fredagsspaning

Hej vänner!

Då var det fredag igen och jag hoppas ni har haft en skön vecka. Min har varit upp och ner och ut och in, så att säga. Tror att vädret har bidragit rätt mycket. Aprilväder, minst sagt. Sol, regn, snö, blåst, hagel and repeat. Kaninstackarn har åkte in och ut ur sin bur. 

-Nu är det sol! Ta ut kaninen!

-Nej, nu regnar det! In med kaninen!

-Eller, nej. Nu är det sol igen! Ta ut kaninen!
-Snöar det nu??!

Men det blir väl bra. Nu är det faktiskt slut på april om ett par dagar, så då borde vädret lugna ner sig. Eller?

Fredag ja. Mina vänner. Här kommer den allra första fredagsspaningen, och det kommer handla om sorg och minnen. 

Apropå tragiska dödsfall som skett på sista tiden (och med det hur vi bearbetar sorg) så lyssnade jag på radion häromdagen och hörde om ett filmprojekt som as we speak pågår. Konstnären och filmaren Anders Weberg är det som just nu håller på att färdigställa världens längsta film. Och då menar jag inte långfilm, så som man menar när man säger långfilm, utan nu snackar vi LÅNG film. Närmare bestämt 720 timmar lång. Ja. Den är alltså 30 dagar lång. Trailern är ca 7 timmar lång…

Filmen är självbiografisk och bygger på en tragedi, då Webergs son dog av en överdos. Den heter Ambiencé och ska vara klar år 2020. Den kommer ha premiär den 31 december, och efter det kommer den raderas och försvinna. “Världens längsta film som aldrig har existerat!” säger Weberg själv. 

Detta leder mig in på det här med sorg, känslor och hur vi bearbetar dessa. För det handlar ju ofta om intensiva, plågsamma känslor, men som med tiden försvinner och blir till minnen. Själva bearbetningen får ta tid (30 dagar långfilm för att vara korrekt), men precis som filmen själv så försvinner känslorna tillslut. Och blir till minnen. Och det är ju ganska fint på något sätt. Alltså, något som funnits men som inte finns längre. Försvinnandet är inte bara kopplat till glömska, utan till saknad. En känsla som man kanske måste uppliva och eventuellt också träna på lite. Vi lever ju i en värld med digitala verktyg som hjälper oss att aldrig glömma, backup:er och det där “molnet” där allt finns och existerar jämt, och vi är vana vid det. Det kan göra att vi liksom blir extra överrumplade när saker helt plötslig försvinner.

Livet är ju så försvinnande kort. Så lev och njut av aprilvädret, som kanske försvinner om några dagar. 

Annars då?

Jo. Oscarsvinnande Alicia Vikander är klar för rollen som Lara Croft i Tomb Rider. Och javisst, hon är otroligt bra vår Alicia. Men jag känner att hon har en hård tid framför sig, för att få dem där smala, slinka armarna till uppumpade Croftarmar. Den som lever får se, helt enkelt.  

Och idag har vi följt med spänning Landslagsuttagningen i agility, där kompisar är och tävlar! Heja heja!

Det var allt för idag!
Ha en underbar fortsatt fredagkväll nu.