Bild: halmstadhundarena.se
Det är sista helgen i augusti och bilen rullar återigen neröver genom vårt avlånga land. Det är nästan som att bilen vet vart den ska. Som en sökhund vädrar den salt och sätter kurs mot västkusten.
Bästkusten.
För så är det.
När granarna byts ut mot ekar och böcker (ett bokträd, flera...böcker?.
När vindkraftverken plötsligt dyker upp i likhet med hattifnattar.
När landskapet öppnar sig och luften blir annorlunda.
Då blir det varmt i bröstet och vi andas ut. Jag har skrivit om detta tidigare, och känslan har inte förändrats ett dugg.
Den här gången är det dags för Skallabackens årliga kennelträff. En höjdpunkt på året! Vi spenderar tre dagar med pumifamiljen. Vi leker, tävlar, skrattar (och skrattar!), äter god mat och utbyter tips med varandra. Framförallt så har vi så him-la kul!
Solen skämde bort oss.
Syster Häxa.
Ella blir valp på nytt! (bild: Åsa Bohlin Andersson)
Bild: Åsa Bohlin Andersson
En del av den stora familjen.
Typ helgens bästa bild!
Barnen då? tänker ni.
Ha! De såg vi typ inte på hela helgen!
De har lekt och lekt, och spelat.
"Måste vi åka hem, mamma?!"
Vi längtar redan till nästa gång.
Och vi längtar också ner igen. Typ ungefär exakt samtidigt som vi satte oss i bilen för att åka uppåt, DÅ började vi längta igen.
Men det ska väl inte dröja allt för lång tid tänker jag mig. Det är ju som att komma hem, och hem hittar en alltid tillbaka till.
TUSEN TACK TILL DESSA TVÅ!
NI ÄR FETT BRA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar