I morse. Där vaknar jag. Drar upp rullgardinen och möts av mjuka, tysta snöflingor som stämningsfullt singlar ner. Allt är så stilla, mörkt. Per automatik knapprar jag fram SVTs sida på telefonen, som jag alltid gör på morgonen för att se vad som eventuellt hänt under natten.
BANG
Oj? Vad hände? Svimmade jag? Fick jag en smäll? Vad hände med allt det där tysta och mjuka som nyss omgav mig? Jo. Låt mig förklara vad som hände. Det stavats T- R- U- M- P.
För det första:
För det andra:
För det tredje:
Nu kommer inte Trump bli diktator precis, så vad som helst kan han inte göra (även om han styr ganska fett mycket över utrikespolitiken vilket känns o t r o l i g t läskigt). Men att han kommer göra high five med andra diktatorer, det kommer vi troligtvis att få se. Hörde nyss att Putin nu har ringt och grattat Trump. Se där ja. Även Filippinernas president Rodrigo Duterte har också grattat, och såg hoppfullt på framtiden angående relationen mellan USA och Filippinerna. Rodrigo är inte precis känd för att vara trevlig och godhjärtat om man säger så...Vad ska man säga? Hjälp?
Och grejen med muren. What? I min värld så var det "bara" ett av Trumps alla spontana, korkade citat. Men det finns tydligen på kartan att det ska förverkligas. Alltså jag blir så rädd...Det är sinnessjukt på ren svenska. Segregationerna i USA kommer att öka, I tell you. Och med det även i världen...Och för mig så är det det värsta som kan hända.
Nej. En sorglig dag. Verkligen.
Men samtidigt så måste man tänka så här; vi är ändå många som inte tänker, beter oss och tycker som trumparna (vi har ju ett liknande gäng här i Sverige också...). Med det sagt så får Laleh avsluta det här inlägget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar