Det är en blåsig, kall första dag på december. Lite snöflingor singlar ner, dock inget som lägger sig. Mest is. Jag är på väg till Boda Kyrkby som ligger en bit utanför Rättvik. Där, i Silverberg med den vackraste utsikten bor Lotta Hernek och hennes man Bertil tillsammans med tre katter, två hundar och 10 hästar. Ja ni hörde rätt - TIO hästar! Tillsammans driver de företaget Silverhill Stable där de erbjuder riktiga hästäventyr.
“Att rida fram genom den djupa skogen på ryggen av en Nordsvensk häst ger en känsla av trolsk urkraft. Det doftar från skogen och i den sakta lunken hinner vi se spåren efter älgen vars viloplats vi kanske just passerat. Kraftfulla stabila hästar bär oss över stockar, diken och branter. Westernsadeln är både bekväm och stadig vare sig vi rider ett par timmar eller flera dagar. Vi rider genom levande historia och när vi stannar kort för att njuta, så kommer bygdens och platsens berättelser att få liv av Bertils guidning och din egen fantasi.
För dig som kan rida är en dundrande galopp längs slingrande skogsstigar en upplevelse med urkraft! Att komma fri från Ridhusets inskränkningar, att rida hästar som inte räds bilar eller vilda djur. Hästar som är vana vid ruff terräng och tuffa utmaningar.”
Lotta driver två egna företag (eller är det kanske tre..?). Förutom Silverhill Stable så arbetar hon som designer, och även med utveckling av olika slag. Det centrala i alltihop är utveckling, det finns i alla tre jobben. I Silverhill så arbetar Lotta mest med själva paketeringen av verksamheten, marknadsföring och hur de ska ta sig vidare och utvecklas. Annars är Silverhill väldigt mycket Bertil. “Bertil är mer praktisk - han fixar med hästarna och rider ut med gästerna. Det är egentligen jag som står för hästkunskapen, även om han har väldigt mycket erfarenhet av häst i skogen. Han är väldigt bra med djuren, men han är ingen träningsnörd som jag.” berättar Lotta.
Lotta berättar att när hon skulle träffa en affärscoach så hade han bett henne att ta med sitt CV. “Hur kul är det?” tänkte Lotta och gjorde ett bildcollage istället och tog med. Och för mig är det så himla mycket Lotta! Jag lärde känna henne för lite mer än två år sen när jag gick Kreativ Entreprenörskap på Leksands Folkhögskola. Kursen har Lottat startat själv, och har nu haft i ett gäng år. Bättre mentor för företagsamhet och utveckling kan man inte ha. Jag lärde mig så kolossalt mycket! Men. Vem är Lotta då? Jag tycker hon får berätta det med egna ord. Håll till godo.
Vem är Lotta?
Vem jag är? Vet någon någonsin det? Alla har vi flera sidor. Ibland är jag feg och ängslig. Vågar inte ta tag i det som är obehagligt. Samma jag är gärna rak, när jag kan vara det.
När jag får ett problem framlagt så ser jag ett slags svävande pussel med bitar som går att flytta, som kan ändra karaktär och ge olika möjligheter. Jag älskar det pusslet. Det är komplext och spännande. Det är min kärna, mitt kreativa flow. Jag har svårt för rutiner och strukturer. Mår lite dåligt om jag vet exakt vad jag ska göra varje dag i flera veckor framöver och där jag är bunden av tider.
Jag tycker om att vara med goda vänner, föredrar absolut att samarbeta i designprojekten. Samtidigt har jag ett väldigt stort behov av ensamhet, jag skulle klara att bo själv men inte klara av att inte få vara ensam.
Min häst är en av de som står mig närmast. Hundarna och katterna är härliga, men hästar är mer. Det finns en kontakt där som är svår att beskriva, hon finns med mig. Ibland kopplas det bort och då är hon plötsligt bara en häst, men oftast är hon närvarande. Då känns det som att vi båda upplever vad den andra upplever. Då förstår jag hur gräs smakar, hur vinden känns i pälsen och hur ett nu är ett nu.
Nuet är viktigt. Det är liv och tacksamhet. Livet är gott. Nu, just nu.
Platsen vi befinner oss på
Hemmet. Gården. Och jobbet. Oavsett om det handlar om hästarna eller design så är det här själva kärnan ligger.
Jag har inget kontor. Jag har haft det tidigare. Både eget kontor och delat med andra. Jag har liksom provat det. Jag uppskattar vardagslyxen att få sitta hemma och jobba. Sen har jag aldrig haft problemet som andra ibland har - det här med att folk tycker att det är svårt att jobba hemma för att tvättmaskinen ropar på en, eller vad det kan vara. Jag måste ha en väldigt selektiv hörsel, för jag hör inte sådant. Haha! Jag har inga som helst problem med att prioritera jobbet. Sen är det livskvalité för mig att kunna vara nära hästarna, hundarna och mannen. Det är jättelyxigt, nästan så jag skäms även hur bra det är.
2004 flyttade vi hit till gården. En gård som använts som hästgård sen början av 1900-talet. Folk har berättat lite om gården men jag glömmer lätt. Eftersom gården inte är så gammal så har jag inte varit så intresserad av dess historia.
Det bästa med ditt jobb
Det bästa med mitt jobb är att jag inte behöver göra nästan någonting som är tråkigt. Och det är en himla tur för mig, för jag har väldigt svårt för att göra sådant som är tråkigt. Det kan vara lite skämmigt för det finns många som gör nyttiga och bra saker som är tråkiga, som gör att hela samhället fungerar. Jag har förmånen att få göra det jag tycker är allra roligast. Och sen mår jag bäst när jag inte riktigt vet vad jag ska göra om tre månader. Om jag vet vad jag ska göra varje dag i några veckor framåt, då mår jag lite dåligt. Jag vill gärna ha dem här öppningarna och möjligheterna. Och det älskar jag med mitt jobb. Jag kan faktiskt göra vad jag vill.
Berätta om något du brinner lite extra för, som får det att kittlas inombords
Jag skulle kunna säga hästarna men dem är något mer. Hästarna handlar mer om mig själv som människa. Jag behöver livet med hästarna för att jag ska utvecklas i mitt inre. Det är väldigt viktigt för mig. Löjligt viktigt. Annars vet jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen.
Lotta tittar drömskt ut genom fönstret och det glimmar till i hennes blick. Hon funderar. Klockan tickar hemtrevligt på väggen och hunden House snarkar nöjt under bordet. Det doftar kaffe i den lilla stugan och allt är lugnt och stilla. Efter ett tag fortsätter Lotta.
Det som får mig att bli triggad är kreativiteten över huvudtaget. Att jobba med problemlösning och utveckling. Det är så himla kul! Vad det än handlar om. Inovationer - även om jag inte gillar det ordet så är det det det handlar om. Det kan jag göra var som helst och när som helst och hur som helst. Och jag vet att jag är bra på det. Jag går igång när någon säger “nej men det här går inte, det kan vi inte göra”. Jag vill gärna att människor runtomkring mig ska växa. Det är otroligt stimulerande. Att få någon att känna sig inspirerad och stärkt efter att de träffat mig, det är häftigt.
Och sen måste jag också prata om design thinking. Den användbarheten som det utvecklingssättet har är så otroligt bred och kan användas i så många sammanhang. Och det skulle vara så himla nyttigt att få in i olika sammanhang där man arbetar med olika verksamheter, och människor och utveckling. Där man idag är så dålig på att ta tillvara på de möjligheter som människorna själva sitter med. Att jobba med utvecklingsprocesser som inkluderar de som är berörda av processerna på ett strukturerat och innovativt sätt, där man kan använda både sina erfarenheter men också få vara med och vara delaktig i den kreativa processen. Det är något jag verkligen brinner för. Fler företag borde ta till sig det. Även i kommunala och offentliga verksamheter. Och inte vara så rädda för att inkludera andra i utvecklingsprocesser. Varför är man så rädd för sådant?
Vad inspirerar dig?
Min första tanke med den frågan är - jag bestämmer själv när jag blir inspirerad! Så är det. Jag inspirerar mig själv. Material kan inspirera, både när någon har hittat på ett nytt material och berättar vad man kan göra med det. Eller när jag håller i ett material och funderar på vad man kan göra av just det här materialet. Men jag kan trycka på och av min inspiration. Jag kan känna att nej nu måste jag få inspiration och så ser jag till att jag får det. Hur skulle jag annars kunna jobba? Haha! Både inspiration och kreativitet är något man övar fram och tränar på.
Är du är en bokslukare/seriedyrkare/filmnörd?
Jag lyssnar på ljudböcker, och läser böcker. Jag är en riktig boknörd. När jag inte jobbar på kvällarna - för det gör jag ofta - så tittar jag på serier. Jag gillar fantasy och sci-fi. Även när jag väljer böcker.
Vardagsproblem
Förutom valpar och shettisar som rymmer till grannen ibland menar du? Haha! Nja. Jag vet inte. Vill vi något väldigt mycket så ser vi till så att det löser sig. Ibland så kan det vara lite knepigt om vi ska resa någonstans, det krävs mycket planering med 10 hästar.
Men jag är väldigt lösningsorienterad så det mesta löser sig.
Jag har mer vardagslyx än vardagsproblem i mitt liv. Jag äter lunch med min man nästan varje dag t.ex.
Hur ser framtiden ut? Har du något speciellt du ser fram emot?
Tack så mycket för din tid Lotta!
Vill ni följa Lotta så kan ni göra det här:
Instagram: @silverhillstable
Facebook: Silverhill Stable
Hemsida: Silverhill Satble
Under "paraplyet" Blownaway hittar du Lotta som designer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar