Måndagslistan

Bild här.

Någon som var uppe i natt? Tyvärr inte jag...men det hindrar en ju inte från att kolla The Internetz så fort man vaknade. Yepp igår (inatt) var det Oscars. Känns som att det är oundvikligt att denna måndagslista kommer att handla om det, och lite annat. 

INREDNING - Alltså. Trappan! Golvet i köket! MUMS...När instagramflöden och inredningsmagasin fylls med samma innehåll runt runt runt, så blir jag så glad när sådana här inredningsreportage dyker upp. 

  

Bilder via elledecoration.se 

MUSIK - Sonens favorit är tillbaka med en ny låt. Den har spelats rätt många gånger här hemma i veckan. Den over shine:ade den här låten som släpptes i veckan. Dottern som var veckans värd på dagis och med det får önska en låt till fredagsdansen, önskade denna. Låten heter I´m Better och Missy gör oss inte besvikna. Koreografin är så bra att jag vill glo tills ögonen värker om och om igen. Och som vanligt så vill sonen ha alla Missys outfits :) 

Bild: flavorwire.com 

Gif: här

KULTUR - Om en nu ska sammanfatta Oscars 2017 så handlade det mycket om att visa vart en står i vissa frågor. Visa sitt stöd, visa sitt motstånd. Det blå bandet bars av många skådisar under kvällen, Trump-vitsar kastades till höger och vänster - t.ex. i samband med svenska Linus Sandgrens tacktal (han vann bästa foto för filmen La La Land - jippie!). Oscarsvinnaren Emma Stone som vann årets bästa skådespelare (även hon för filmen La La Land) bar också ett viktigt budskap på sin klänning. 

 

Hon hade satt fast en pin från Planned Parenthood, som jobbar för att kvinnor över hela världen ska få tillgång till sexualundervisning, preventivmedel och säker abort. Utan tvekan en markering mot Trumps idiotiska val att sluta stödja Planed Parenthood och hela abortfrågan. 

Bild: Vanity Fair. 

En händelse som liksom spreds som en löpeld över sociala media var när Årets Bästa Film skulle presenteras. Filmerna La La Land och Moonlight som turast om att vinna oscars under kävllan, var också de två filmer som det stod mellan. Då händer detta! OMG...har våra gamla skådisar blivit så gamla att de inte kan läsa ordentligt längre? 

Vill du läsa mer om årets gala, kolla här. (Oscarsnyheter som inte enbart berör vita Christians så att säga)

MODE - Även om inte alla nyheter är släppta ännu, så är jag sen med detta. I know. Men postar några av mina favoriter från Mini Rodinis nya släpp ändå. För det är min blogg och jag gör vad jag vill. Ha! 

 

Den här klänningen! 

T-shirten!

Också den här drömska t-shirten! Lindas bild. 

MAT - Frukost. Finns det något bättre?! Typ inte om du frågar mig. Dessutom - avokado och ägg. Måste vara något av det bästa. Kolla massa inspirerande recept här.  

Bild: Elle Mat & Vin. 

Så där ja. Frågor på det?

On your feet soldier!

Jag har funderat mycket på sista tiden. Det här om att se framåt. Och varför det ibland är så svårt. Vi har en tendens att definiera oss med vårt förflutna. Visst. Det förflutna påverkar oss, men det betyder inte att vi inte kan utvecklas och förändras. Men det är upp till var och en. Enbart vi själva har makten att ta oss framåt, bestämma vilka vi vill vara. Inte föräldrar, skolkamrater, lärare...enbart du själv. Självklart kan man ha med sig en tung ryggsäck, men låt inte det förfulat bestämma över dig, definiera vem du är och vem du kommer att bli. 

I den svenska kulturen är jämställdhet väldigt viktigt, vilket är asbra såklart. Men i med det så ligger det som en dimma över oss som ständigt viskar saker som du ska inte tro att du är bättre än någon annan. Vi har supersvårt för att pusha varandra till att testa saker som andra inte vågar. Det kommer aldrig att fungera. Det fungerar inte för någon annan, så varför skulle det fungera för dig. Nej nej...

Är det jante som spökar tro? Eller den extremt höga arbetsmoralen? En ska vara ödmjuk i Sverige, och många sprutar ur sig grodor om dem som vågar drömma stort. Jag tror inte att folk gör det av elakhet, utan det är bara så det är. Gruppmentalitet. 

SLUTA DRÖM! VAR REALIST! 

Samtidigt kan en alltid lita på den där säkerheten som det innebär att växa upp i en sådan kultur. Att föräldrar, vänner eller släkt alltid har den så kallade “säkra inkomsten” och kan hjälpa andra som behöver det. Tacksamheten över att kunna experimentera och känna efter vad en vill i livet utan att riskera att hamna på gatan finner inga gränser. 

Jag vill leva ett liv där jag inte ska behöva kompromissa hela tiden. 

“Väx eller dö” säger Johannes Hansen, som för övrigt är en gammal klasskamrat till mig.  

Tar vi inte själva ansvar för våra egna liv och ser till så att vi utvecklas så dör vi, och blir den där personen som pratar ner andra människor som vill växa. En måste utmana sig själv och kliva utanför trygghetszonen. Hela tiden. 

“Förändring är oundvikligt. Men personlig utveckling det är ett val” - Johannes Hansen. 

Ofta handlar det om rädsla skulle jag tippa på. Och inte vågar vi säga att det är just så heller. Vi kommer istället med undanflykter. Jag har inte tid. Jag känner ingen som gjort samma sak. Ibland skyller vi på andra. Om inte hen gjort så, så skulle jag gjort det jag tänkte. 

Men du. Det är helt och hållet ditt ansvar att ta steget. Ingen annans. Skyll inte på andra. De är förmodligen sådana där döda människor hur som helst, som slutat växa och drömma. 

Och snälla - skriv inte “av dig” på Facebook...Acceptera din rädsla  istället och bara gör. Gör det bara. Det är du som har makten.

Exakt så här: 

Ha nu en mysig fredag <3

En kan ju alltid längta

Åh! Nu får en vårkänslor! Sa "någon" i går och drog på sig vårjacka och lyssnade på takdropp. Sen blev det helt plötsligt idag och denne "någon" vill helst inte avslöja sin identitet. 

Så att.

Annat som kan vara "kul": 

1. Detta Lisa Ekdahlcitat

2. Brita Zackari - för henens stil, språk och att hon snart släpper bok.

 

3. Annat en kan känna när takdroppet kommer (vilket det faktiskt gjorde igår, även om snön kom som en käftsmäll idag...) är längtan efter hundträning. Utomhus! Och innan takdroppet sätter igång; en inomhushall. My kingdom for a inomhushall!

Som vännernas fina fina hall! 

Foto: Lasse Åkerström

4. När sådana här minnen dyker upp på FB:

Nej. 

Nu får det vara nog med längtan och tänk om:ande. 

Dags att rycka upp sig och göra det bästa av dagen. Alltså dricka kaffe och lyssna på musik. Okey då - och jobba.

Slut på onödigt blogginlägg. 

(Äntligen tänkte ni) 

(Nej då) 

True story

Rolig grej på Twitter. Så himla sant. Haha!

Dit och tillbaka igen

Tillbaka till verkligheten. Verkligheten. Varför säger man så? Var platsen/stället man befanns sig på inte verkligt då? För det var det. Det kan jag lova. Mycket mycket verkligt. Och mycket mycket underbart. Fast den surrealistiska känslan av att kastas mellan två olika verkligheter - det är märkligt. Min kropp känner sig fortfarande lite vilsen. Vad hände liksom? Det är väl det som är tjusningen också. Med att resa. Att du startar på en plats - hux flux så dimper du ner mitt i något helt annat - för att sedan återvända och liksom återuppta saker där de slutade. Som att trycka på paus på Youtube för att du ska hinna reflektera över en tutorial. 

Sitter på kontoret just nu. Ella och Lucy har gjort sig hemmastadda under bordet och jag har gått igenom viktaga internetgrejer en missat och betat av inkorgen. Ser ni palmen där i hörnet? Den fick jag av barnen så att jag inte skulle sakna Teneriffapalmerna så mycket. Mina hjärtan <3 

  

Vi har haft en ljuvlig vecka. På alla sätt och vis. Nu är det nya tag som gäller. Mycket att fundera på. Men inte för länge. Känna efter men även testa och köra. Min hjärna känner sig precis som min kropp just nu. Lite hög, lite förvirrad och samtidigt speedad. Hjärnan och kroppen har fullt upp med att komma ikapp hjärtat. Det är mycket som måste ske nu. Helst igår. Jag tackar ödmjukast för att det börjar bli ljusare nu, både på morgonen och eftermiddagen. Vet inte om jag hade pallat allt annars. 

Så. 

Djupa andetag. 

Nu kör vi. 

Skickar några extra hjärtan till mina senoritas - Anna och Elin. 

  

Packat och klart

Då var allt packat. Och klart.
Hoppas jag..! 

För idag far vi! 
Jag, och den här, och den här. 
Vi drar till Teneriffa i en veckan!
Helt knasigt I know. 

Vi ses nästa vecka! 

Blue

Illustration av Akira Kusaka

Ni vet. Ibland va. Då är liksom inte allt på topp. Mackan hamnar med smörsidan neråt när en råkar tappa den. En upptäcker att kaffet är slut när en kommer ner på morgonen. Man hör sen detta på radion och ba jag kommer aldrig få dricka kaffe mer...En upptäcker också att ena barnets pjäxor är för små, och idag ska de träna inför barnens Vasalopp. En känner sig täppt i näsan och halsen känns torr och painful. 

Ja ni hör. 

En sådan dag.

Vad gör en då när en känner så här - att hela världen är emot en, personligen. En kan 1. lyssna på den här på repeat, eller den här,  2. pussa en pumitös eller två, 3. stå och fånigt småle när man upptäcker tre domherrar i fågelmataren, 4. skriva blogg, 5. skämmas ihjäl över att en går runt och är blue när det finns så många som har det så svårt just nu. 

Lite så. 

Men. 

Självklart har jag så himla mycket roliga, mysiga, fantastiska saker att se fram emot. Med start redan nu på lördag faktiskt. *Hint hint* Så en kan egentligen inte stå här nu med tappad lust och ba; buhuhuhu. 

Men samtidigt så får en. Det är helt lagligt faktiskt. För vissa saker en mår dåligt över är helt legitima, och vi har haft det kämpigt nu ett tag. Väldigt kämpigt. För varför skulle annars mackan hamna med smörsidan nedåt? Det gör den ju enbart när saker och ting är på gränsen liksom. Eller hur? 

Nu ska jag samla mig, åka in till kontoret och hålla tummarna för att mitt mastercard vill fungera - hallå kaffet?