Det är lite märkligt förstår ni. Hösten, tro det eller ej är min favoritårstid. Efter sommaren alltså. Älskar dofterna, luften och energin som kommer. Man vaknar till och vill börjar om på nytt, eller ta tag i saker som har fått legat och väntat över sommaren. Som Anna har beskrivet det - det är nu det egentliga nyåret är.
Jag är också en sucker för mörka, mystiska kvällar. Gärna med en Tim Burtonfilm eller liknande. Halloween är min bästa högtid tillsammans med påsken. Mystiken och det lite teatralska. Ända sedan jag var barn har jag älskar att drömma mig bort i sagovärldar, och jag antar att det sitter kvar i mig. De känslorna kommer alltid på hösten. Bara naturen i sig med sina färger, dimman och daggen är som hämtat ur en saga. Inte sant?
Trots detta så finns det alltid en olustighetskänsla i min kropp på hösten. Och det handlar om det som tar vid när hösten är slut. Vintern.
Vintern går an fram till jul. Typ. Sen är vintern en lång plåga fram till våren. Jag har ofta huvudvärk på vintern eftersom jag spänner mig hela tiden. På grund av att jag fryser konstant. Drar mig liksom för att ens gå utanför dörren.
I år har jag dock bestämt mig för att försöka trotsa kylan så mycket som det går. Hoppas på snö så att jag kan börja köra spark/skidor med Lucy. Sen får det gärna bli varmt och vacker vår i mars hur som helst...
Då förra veckan var full av dramatik så blir det skönt att blicka framåt och köra på nu. Glida på höstens energivåg, och hoppas på att det blir en lång och vacker årstid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar