Lite vår.
I takt med den mjuka snön som faller ner utanför samlar jag tankarna och försöker få lite struktur. Är fortfarande inlindad i ett mosigt resetöcken och har inte riktigt landat ännu känner jag.
Många saker som ska ordnas. Verkligheten ni vet. Mycket har hänt här hemma medan vi var borta, på kort tid. Beslut ska tas och det kommer att påverka oss alla som bor här. Tyvärr. Så nu har vi tvingats bli motvalls och energin är hög. Ingen backar. Alla hjälps åt. Fint ändå.
Allt för dem.
Väntar också med spänning på svar från annat håll. Att vänta...tänk att man ska vara så dålig på det. När saker står still blir jag så depp. Nästintill handlingsförlamad. Vilket i sin tur skapar stress i kroppen och knoppen.
Papper och kaffe.
Efter den här resan så tänker vi mycket på världen. Hur fantastiskt det är att få upptäcka. Lära sig. Slå sönder fördomar. Längta. Leva. Allt på en gång. Framförallt att få visa barnen andra delar av världen. Visa vardagen så som den är för andra, och ibland i kontrast till deras egna. Att få ge dem den gåvan. De blir ödmjuka och får en hel ryggsäck med erfarenheter som de kommer ha nytta av resten av livet. Känns väldigt fint.
Reslusten väcks. Hos oss alla fyra. Och vi ser fram emot nästa äventyr. I helegn ska jag och Martin sätta oss och samla allt material från resan. Klippa film och redigera bilder. Och fundera på vart vi åker nästa gång.
Men tills dess.
Få ner saker på papper.
Plocka ut det ur huvudet.
Reda ut.
Ha en fin måndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar